jpeettersson

kommer inte på ett bra sätt att börja skriva om min helg, ni får ta det helt enkelt.
fredagen: spenderades hemma som ett emo eftersom jag inte mådde bra och dessutom skulle upp tidigt på lördagen!. så jag somna runt 10 och gick upp 8.
lördagen: gick som sagt upp 8 och börja fixa mig inför julias 18-års fest (un poco onödigt när x inte kom). vid 1 tog vi bussen ut långt åt helvete (gryt med andra ord) med 700 väskor och ett glatt humör. dagen och kvällen var helt okej - vissa detaljer, eftersom jag inte tänker vara elak så nämner jag endast det mögliga tältet thesse så snällt tog med sig. jag gissar på att jag,thesse,emelie och simon får lungcancer inom snar framtid. torrthesse la sig innan 12 medans jag,emelie och simon tsm med dom andra var uppe ett tag till. strax efter 1 tvinga ja oh emelie simon att sova så vi gick oh la oss (jag är skyldig dig en tjänst emelie kom ihåg det). men så jävla kallt som det var gick det fan inte att somna förrän 3, och då hade jag endå två sovsäckar plus ett täcke samt mjukis på mig. menmen så kan det vara.
söndag: gick upp 8 så fick alltså inte sova speciellt mycket. vid 11 åkte tog vi bussen hem, slitna som jag vet inte vad med 2 h resa framför oss. men det gick bra ändå. Sen bestämdes det fika med nästan alla brudar. blev mycket snack om lågkonjuktur,butiker,hår och smink, tjejsnack i all ära. och lite fika på det. kan absolut inte bli bättre. helt underbart och jag kan bara tacka att jag har så jävla underbara vänner!.
nu vankas det tvätt och sen skönhetssömn - något jag verkligen behöver!.

du har mitt stöd genom allt. oavsett vad som händer från och med nu så lovar jag dig att finnas vid din sida till 110%. jag vet svårigheten med att gå igenom det du gör just nu, men jag lovar dig du kommer klara det. du är stark och det vet vi, men du har mitt och alla dina näras stöd. jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig<3

en gång lovade jag mig...
att aldrig svika en vän såsom 'vänner' svikit mig
att aldrig svika mig själv
att aldrig åter igen falla för någon
att alltid göra mitt bästa
att aldrig fälla tårar över en som inte förtjänar det
att alltid hålla huvudet högt
att aldrig såra någon med flit
så många löften, så lite tid - ändå fanns tiden att bryta dom.
jag gräver en grop, min grop.
en grop lätt att falla i men svår att ta sig ur,
jag är på väg åt fel håll, och jag vet om det
men jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig upp, för att bli stark igen.
jag vet inte vem jag är längre och det är svårt.
jag söker svaret,
vem är jag?

mycket fika (okej vart ändå inte så mycket för min del men vi låtsas iaf), glada miner och så skare helt enkelt vara. en kusins pojkvän knäckte mig totalt i matte som jag satt oh plugga på. kanske dags oh inse att jag är inte så smart som jag tror att jag är. okej jag ljög där, jag kommer nog alltid leva i min lilla bubbla. men det är faktiskt jävligt skönt ibland. fick även en förtidig födelsedagspresent- pengar. så nu är mina älsklingsskor snart mina. endast två saker kvar för en complete outfit. haha jag älskar att ha djävulsplaner, och jag älskar att inte berätta om dom.
nu ska jag fortsätta att leva i min lilla bubbla, ha en trevlig lördag och jag hoppas ni alla super er under bordet :).
(så att jag kan skratta åt er imorron när jag mår fint och ni inte gör det :)

nu har jag sovit i några timmar. skönt men inte bra eftersom jag inte kommer kunna somna senare. just nu vill jag bara ha sommarlov skolan och diverse annat dödar mig långsamt men säkert. fast oh andra sidan är jag väl medveten om att jag är inte den enda som känner så här.



(jag har lekt med tanken ett tag, det var kul. sen insåg jag att ju mer jag tänkte desto mer skadade jag mig själv. det som skrämmer mig är att jag inte kan släppa dig, jag tänker på dig när jag vaknar, jag tänker på dig innan jag somnar. vi andas samma luft. jag har inte känt såhär på 3 år och som jag trodde slutade det med att jag blev sårad. igen. och det kommer hända ytterligare 10000 ggr. men jag har tröttnat på det. jag är trött på att få känslor. just nu skull jag hellre leva helt jävla känslolös, än så här.)

varje år skiljs du ifrån något du en gång älskat.
inte bara en gång utan många fler.
det enda som blir kvar är minnen.
minnen som snart bleknar,
för att allt eftersom försvinna bort.
du spenderar dagar med personer du älskar,
av en & annan anledning
skiljs ni åt.
ni skiljs åt frivillig eller ofrivilligt,
oavsett vad så finns minnena kvar,
för att ständigt påminna dig
och den bästa
eller sämsta tiden
i ditt liv.
men jag lovar dig,
nya tider kommer.
förr eller senare.

jag är trött på att allt går så fel
jag är trött på att tiden aldrig räcker till
jag är så äckligt trött på att för första gången på 3 år, tillät jag mig att känna något. jag tog en chans.
men aldrig mer. hellre känner jag ingenting, än att återigen bli sårad.

har inte skrivit på snart en månad, kan väl kalla det bloggpaus.
nu är jag back igen, för en dag, kanske två.