löften

en gång lovade jag mig...
att aldrig svika en vän såsom 'vänner' svikit mig
att aldrig svika mig själv
att aldrig åter igen falla för någon
att alltid göra mitt bästa
att aldrig fälla tårar över en som inte förtjänar det
att alltid hålla huvudet högt
att aldrig såra någon med flit
så många löften, så lite tid - ändå fanns tiden att bryta dom.
jag gräver en grop, min grop.
en grop lätt att falla i men svår att ta sig ur,
jag är på väg åt fel håll, och jag vet om det
men jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig upp, för att bli stark igen.
jag vet inte vem jag är längre och det är svårt.
jag söker svaret,
vem är jag?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0