hmm

har tänkt på en sak, det är egentligen sjukt hur mycket man förändras på kort tid. I tisdags kollade jag på korten vi tog ibörjan av terminen för att lärarna skulle få lättare att känna igen oss och lära sig våra namn... det första jag tänker på - GUD VAD SMÅ ALLA ÄR. Vissa hade såklart förändrats mindre än andra, men vissa i klassen hade förändrats otroligt mycket. Sen är det lite kul att tänka tillbaka på ens första intryck, dom man tyckte va ok i början kanske man typ hatar nu och tvärtom. Iofs är jag faktiskt ganska nöjd med våran klass, det finns såklar de man tycker mindre om men i överlag så är alla helt okej :). Och ja då, har jag förändras? - ja på kortet såg jag rent ut sagt förjävlig ut - ungefär som en översminkad fjortis -.- , det har iaf ändrats. Personligheten, jag vet faktiskt inte, det får nog de andra i klassen svara på ^^.
Men om jag tänker tillbaka på 7:an - wow, där kan man säga stor förändring. Självklart på utseendet men det är inte det viktiga utan personligheten. Idag kan jag skratta åt hur liten och osäker jag faktiskt var, men då var det riktigt jobbigt. faktum är att jag alltid var "den fula kompisen" elr a... jag hade otroligt lite självförtroende och lät folk köra med mig hur mycket som helst, till det kan vi tillägga otroligt blyg också. Idag är jag som en helt annan person. Jag säger nej, och framför allt vågar säga nej. Jag har otroligt mycket bättre självförtroende även om jag har mina dåliga dagar precis som alla andra männsikor. Jag är starkare och tål kritik bättre och vågar vara mig själv. Det är en förändring som tagit lång tid och jag har många gånger tänkt ge upp, men trots det står jag här idag. Mycket beror på att jag haft ett sånt stöd från mina vänner, och främst emelie. emelie har hjälpt mig igenom otroligt mycket och på ngt sätt alltid funnits där när jag behöver och inte bara hört mig, utan även lyssnat också. Jag hoppas bara att jag kunnat ge dig minst hälften av allt du gett mig. tack för att du finns.
& för att avsluta det som inlägget handlar om - jag hoppas jag kommer utvecklas ännu mer, till att verkligen bli den jag vill vara. jag har fortfarande mina brister, men jag fortsätter kämpa.
& creds till den som läst ända hit, nu ska jag avsluta och äta gröna oliver och feta ost <3


Kommentarer
Postat av: emelie

du har hjälpt mig minst lika mycket. <3

2009-03-01 @ 02:16:37
URL: http://ejohanson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0