3 personer jag starkt beundrar
morfar: min morfar hade en väldigt svår uppväxt. Hans mamma dog när han var 5 år och hans pappa var inkallad i andra världskriget, detta gjorde att han fick flytta till ett barnhem. Och barnhem på den tiden var långt ifrån vad jag och säkert många andra skulle kalla hem, där fanns ingen kärlek. Han hade allvarlig epilepsi vilket hindrade honom från att uppfylla många drömmar. För ett och ett halvt år sen förlorade han sin äldsta son (och jag min morbror) som sen 20-års åldern lidit av schizofreni. Min morfar och morbror hade en väldigt nära relation och även om det tog hårt på mig så är det långt ifrån hur hårt det tog på morfar. Trots alla hinder och motgångar så är han en av de underbaraste personer jag känner och någonsin kommer känna. Om det fanns ett pris i kärlek och omtanke skulle han vinna det utan konkurrans. Han sätter andra bästa, till oh med okändas, före sitt eget. Finns ens inte ord tillräckligt för att beskriva hur mycket jag älskar honom.
mamma - mamma hade också en väldigt svår uppväxt, p.g.a. min morfars epilepsi och att min mormor var alkolist så fick mamma flytta till fosterhem. När hennes fostermamma fick cancer under min mammas tonårstid fick hon svårt att klara av skolan, men hon läste upp gymnasiet 1999. Samma år får min äldsta syster Jessica diagnosen Asperger syndrom (en lindrigare form av autism) och fram till 2006 kommer min syster att totalförstöra våran familj. Mamma är orsaken att jag och mina syskon har klarat oss så bra som vi gjorde. De personer som står mig nära vet vilken relation jag har till min mamma, hon betyder allt för mig. Oavsett vad så kommer jag stå vid hennes sida och hon vid min. Jag kommer aldrig kunna tacka tillräckligt för att hon finns.
emelie- först: jag tror inte hon vet att jag beundrar henne som person, och ni som tror att det är fjäsk så är det långt ifrån. Denna person har mycket att beundras för. Att i ung ålder förlora en förälder är något jag aldrig ens kommer kunna sätta mig in i. Att vara gränsfall till anorexia är något jag inte heller 100 % kan förstå. Trots din uppväxt är du en av dom starkaste personer jag känner. Du har en styrka som jag anser endast kan mätas med de två ovanstående, och de har byggt upp denna under en livstid. Du bryr dig om andra och har ett stort hjärta, du vågar uttrycka dig och vara dig själv. Det enda lilla du saknar är tron på dig själv, men sånt kommer med tiden. Du är en person jag vet kan klara av allt. Och att bara veta att du alltid finns där när jag behöver, och inte bara hör utan även lyssnar. Det betyder.
