jahapp
undrar vad det här inlägget kommer handla om - jo precis som ni trodde, om samma person som 99 % av inläggen handlat om senaste tiden, även om jag inte riktigt uttryckt mig så. fast faktum är att jag öppnade inlägget för att säga förlåt och tack. förlåt till alla er som har fått stått ut med mig senaste tiden, det kan inte vart en jävla lätt. och tro mig även om det inte verkar som jag lyssnar så gör jag det, men jag väljer att stå kvar i samma destruktiva beteende för det är det enda jag har. jag lever på hoppet, för att även om jag också vet att det bästa är att släppa taget så kan jag inte. jag har inte känt så här på 3 år, och senaste gången tog det mig ett halvår att komma över. förlåt, jag kan inte råför att jag föll, det var inte med min mening. men det hände och nu vet jag fan inte vart jag ska ta vägen. nej, han är inte intresserad jag vet och jag vet att genom att fortsätta hoppas så skadar jag endast mig själv. men det är ju ändå bara mig själv jag skadar, så kan jag få göra det. och tack alla som lyssnar, det behövs.
